Linda Enarsson - fotograf och hästägare

Hej på er alla Lindas söta läsare! Amanda heter jag som bloggar just nu och det är jättekul att få skriva ett inlägg hos Linda!

Som jag sa så heter jag Amanda Engman, är 16 år och bor i Gimo, tävlar hoppning upp till nationell 120 i nuläget. Jag har en storhäst sen i höstas som jag kämpar på med. Tidigare har jag bara ridit och tävlat andras hästar på lokal nivå och under första halvåret av 2011 hade jag en ponny på foder som jag hann tävla upp tom. regional LB och 110 på klubb! Så enkelt kan jag säga att jag inte har nåra meriter, jag har inte en häst för en miljon eller en stor lastbil, men jag kämpar på lika glatt för det och är superglad över att få chansen att ens ha en egen häst och tävla! :D Förutom min egna häst rider och utbildar jag just nu tillsammans med min ena tränare en 4åring för försäljning och rycker in lite där det behövs!

Leeds MB eller Bert / Lillen som min häst kallas för är en liten herre på 180cm i manken. Han är inte lättriden på något sätt, pigg och hoppglad nå in i h-vele, men han har kapacitet och jag kände på magkänslan redan efter första gången jag träffat honom att han var den rätta. Under hösten har vi mest lärt känna varandra och byggt muskler, vi har fortfarande låååångt kvar men det går framåt sakta men säkert. Vi har mål och förhoppningar över framtiden, men hur det går får tiden utvisa. Oavsett vad så kommer han alltid vara min bebis, för en snällare och mysigare häst får man leta länge efter! Kanske tur det med tanke på hans storlek.. :)

Just nu tränar vi på och har startat 3 tävlingar tillsammans, vi rider 120cm och försöker kämpa för att få felfria och bra rundor! Senaste tiden har jag även ridit för Sandra Jacobsson (som ni borde känna igen på ngn bildhär från lindas blogg ) och bara efter några få tillfällen har jag känt stora framsteg. Många dagar känns allting värdelöst och åt helvete, ingenting fungerar och jag funderar varför jag håller på med denna sport. Som tur är väger de bra dagarna över de dåliga, att så små saker kan göra stora framsteg och en känsla att leva på i flera dagar! Jag antar att jag inte är den enda som känt så, men ge inte upp! Jag har kämpat mig framåt, tjatat och försökt gjort mig hörd under mina ca. 6 år ridandes enbart på ridskolans hästar utan att tävla. Allt slit i stallet och timmar i hopp om att kanske kunna få rida en häst har gett reslutat, så sluta aldrig kämpa - Sikta mot stjärnorna och ge inte upp så kommer du en bra bit på vägen!

Tack och hej leverpastej, och tack Linda för att jag fick göra ett litet random inlägg! :D

Tackar Amanda för att hon ville slänga iväg ett inlägg bara sådär (; Och henne hittar ni självklart på denna blogg!