Linda Enarsson - fotograf och hästägare

Nikon D300s + Tamron 70.200/2,8

I torsdags var jag iväg till den efterlängtade Bounty. Och det känns skönt, hon har det bra och blir så välskött. Blev massor av prat innan vi lastade Bounty och åkte iväg till ett ridhus i närheten. Linnea red fram Bounty och båda verkade trivas i varandras sällskap, inga knussel utan det såg bara bra ut. Jag och Ingrid satte upp ett litet hinder, som bestod av två hinderstöd och två bommar liggandes brevid varandra på marken.

Linnea ville inte hoppa till en början, så de frågade om jag ville sitta upp och prova. Självklart! Vad konstigt det kändes att sitta upp på ponnyn som jag kämpade så mycket med, att få sitta på hennes rygg efter 2 år åtskilda. Jag kände lite på henne och märkte ganska snabbt att hon inte hade tappat allt för mycket ridmässigt. Så skönt! Både för mig och för de nya ägarna, jag vet vilket jobb jag la ner och skulle inte vilja att någon annan skulle behöva göra om samma sak.

Efter lite ny framridning så provade vi hindret, hon stannade, som förväntat. Provade lite olika tekniker och till slut kom vi fram till att en bra galopp gjorde att hon hoppade. Hon är så lyhörd och känslig att hon stannar snabbt efter hinder. Så det blev redan nu halt efter hindret. Vi hoppade kanske 40 cm, men det var inte höjden vi skulle prova, utan att få henne att gå över bommarna.

Det som gjorde mig mest glad var att Linnea efter en stund gick med på att hoppa bommarna. Och att det gick så bra! Det var så kul att se henne så glad över ponnyn som jag själv har så många minnen med, att se att hon vill utvecklas med Bounty. Det gjorde min dag.