Den vandrande julgranen

Nikon D300s + Nikkor 35mm/1,8
 
Ja, vad ska man säga... Snygga var vi! Och kolsvart var det ute. Men vi syntes när bilarna kom, och det är de som räknas. Det märks även att jag inte har haft riktigt tiden för att rida ordentliga pass, för vi började med att vara ovänner. Haha. Hon var stark, ovillig att samarbeta och stel. Det är ett resultat av bristande tid i stallet. Usch vad hemsk det är att inse det. Att min fina tjej inte har fått den tid hon behöver. Men det ska jag allt försöka ändra på. Och det nu.
 
Vi kom igenom en timmes ridning med bara skritt och travjobb. Bara att få henne att ge efter, släppa loss och söka sig neråt. Tycker ändå att jag lyckades rätt bra men hade såklart kunnat bli bättre. Så jag ska försöka fortsätta i morgon, men jag lär flörta bra med min sambo så han hjälper mig med utsläppet då. Ett sånt där mission impossible...
 
Nu är jag duschad och klar för att åka till jobb, kundkvällen börjar kl 16, välkomna! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0