En del av livet

 
Våren kom för ett par dagar, för att sedan ersättas med vinter igen. Det har inte hänt allt för mycket de senaste månaderna, iaf inte mer än att Qira har varit till veterinären för att kolla upp ett öga som har blåa/vita fläckar som visade sig vara helt ofarliga pigmentförändringar. Vi har påbörjat resan mot ridhäst med tömkörningsgjord, benskydd och träns. En utflyckt till Upplanda Hästgård har det med blivit. Alltså rätt basic. Många bilder däremot! På allt och ingenting, men framförallt på min vackra lilla flicka.
 
Annars flyter det på, viljan att göra något är rätt låg. Nuvarande kurs i skolan är ett helvete och likaså var den tidigare kursen. Stora U:n kommer synas på Ladock när tentorna är rättade, ungefär så roliga kurser. Jag önskar att smittan kan ta och ge sig, gräva ner sig och dö, så jag kan få åka bort och fotografera. Längtar till tävlingar och privata fotograferingar, att vara lite kreativ. Men för att kunna vara kreativ måste dessa kurser vara över, hata Mikroekonomi....

Den omtalade Gävlebocken

 
En förmiddag i stallet med min lilla plutt, mysigt! Tyvärr en hel del  regn som kommit så det var en dränkt Qira som jag fick ta in i stallet och borsta på. Ibland är det bra att ha täcke även på dom små, att det går att borsta på någon del av kroppen och hon inte står och fryser när det regnar flera dagar i rad. Några bilder blev till också, men dom kommer senare.
 
Direkt hem från stallet blev det duschen och göra sig i ordning för att ta tåget till Gävle och spana in den legendariska Gävlebocken. Och visst står han där, stor och ståtlig. Så otroligt fin! Mäktigt att se den igen, tror aldrig man kan se bocken för många gånger. Lite fönstershopping och trängas med folk bland butikerna, innan det blev middag på Chruch Street Saloon, otroligt gott! En trevlig dag i Gävle!

Min allra första

 
Efter totalt 3,5 timme var den klar. Sista timmen slogs tankarna om att ge upp eller härda ut. En sådan smärta när huden redan är öm och de ska göras om och om igen, innan allt är klart. Men jag klarade av att härda ut det sista, och jag är så förbannat nöjd!
Nu finns alla ni älskade hästar med mig för alltid, ni som inte längra finns i livet, men även Qira och de kommande hästarna som tar kliv in i mitt liv, ni finns alla representerade. En sådan stor del av mig, halva mitt liv, om inte mer. Jag älskar den, och den sitter på min vänstra vrist, min allra första tatuering.

En liten samling

 
En prinsessa som Qira, klär alltid i glitter. Och som hon senare ska få skina som den stjärna hon är!
Ännu en vecka har passerat med skola, uppgifter och nya utmaningar. En gruppuppgift är snart inlämnad och klar, hoppas den blir godkänd och jag kan bocka av flera hp. Föreläsningarna sker på löpande band och snart är det dags för dom sista innan tentan. Den 20 december är det första salstentan. Inte ett dugg nervös över hur mycket man kan. Kan jag ens någonting? Jag får hoppas på det och plugga vidare. Snart har även mitt första halvår på högskola passerat, tiden går fortare än vad jag räknat med. 
 
Min lilla Qira har haft hyss för sig, som vanligt när man bara är 1,5 år. Hon har lyckats sparka lillbrorsan på armbågen och låret, tur hon är oskodd. Inte lätt när man är liten och inte förstår skillnaden på lek och lek alla gånger, och hur hård man kan vara. Men har väl en tuffing till lillebror som knappt sa ett knyst och följde snällt med dagen efter igen för lite ledarskapsövningar för Qira, även med honom. 
 
Helgen ska bjuda på många trevligheter med stall, Gävlebocken, Lurbo RKs hopptävlingar och fotbollsträning. En extra dag helg på måndag har jag fått med, sedan är det bara att kötta på nästa vecka igen med seminarium, föreläsningar, pluggande, gruppuppgifter och eventuellt årets allra sista tävling att fotografera.

Med glimten i ögat

 
Att jag fick äran att köpa denna tjej, en sådan otrolig tur jag har som fått förtroendet att förvalta denna tjej. Hon får hjärtat att slå extra volter och ibland får hon mig att tappa andan. Min vackra, fina, otroliga Qira, vad vi ska ha roligt i framtiden. Och jag har faktiskt ägt denna tjej i hela 5 månader, tiden går fort, bara springer iväg. En annan tänker på vem som kan följa med och hjälpa till på 3-årtestet, men kanske kan hejda dom tankarna lite, ska börja med att rida in henne. Haha.
 
Men denna helg är lite jobbigt, när man går in på Instagram och får se hur Sweden International Horse Show på Friends Arena har dragit igång. JAG. VILL. OCKSÅ. Detta blir första året på väldigt många år som jag inte kommer att åka, som student med häst, går det inte ihop sig med allt man vill alla gånger, istället black friday shoppade jag både till mig och Qira... Men det är en annan sak. Haha. Jag får helt enkelt uthärda att inte befinna mig på Friends under en helt ledig helg. Styr bilen mot stallet och Qira i stället, det kompenserar upp allt!

En jobbig vecka

 
En dålig vecka har passerat, snart iaf. Och i morgon ska jag få åka till min älskade lilla häst igen, längtar! Vi har kommit till stadiet där man inte ska gå ut i hagen, vad nu det kommer ifrån. Men det är bara att träna bort sånna dumheter. Annars har vi påbörjat det här med longering, men en smart häst som jag har, tar det inte lång tid innan hon förstår. Än så länge är vi på bebisstadiet med skritt, bråttom är det sista jag har. Med denna underbara individ så kommer allt bli enkelt och roligt! Mera busig träning så kommer snart det mesta falla på plats.
 
Och denna vecka har jag fått inse hur mycket denna varelse betyder och får mig på fötter igen, fanstastiska Qira! Du behöver bara finnas för att jag ska orka lite till. Men jag behöver min energiboost av att få träffa dig, smeka din lena mule, borsta igenom din långa man och mysa med ditt huvud i min famn, du ger mig mer än du tror.

Livet fortgår

Det är galet vad tiden går fort. Helt plötsligt är vi inne i oktober, och här har det ekat tomt!
Men nu är det dags för uppdaterng.
 


Doris och jag har blivit best buddies! En dag så flög hon in i mitt rum och satte sig på axeln, alla var nog lika förvånade. Men jag lever ständigt i resväskan, fram och tillbaka. Den packas om varje helg, och det är lika svårt varje gång att veta vad som ska ligga i den. Typiskt. Men kläder åker med så jag har något att ha på mig i skolan. Och så var det skolan, galet mycket att göra! Känns som att jag inte gör något annat än att plugga, nästan att man blir galen. Men har på min första månad blivit godkäns på en uppsats samt en gruppuppgift med tillhörande seminarie. Känns stort! Även om jag har bestämt mig för att detta ska gå, så brottas jag med tvivlet om att jag kanske inte fixar det. Hittills har jag klarat mig, och då har inte det värsta kommit än...

På helgerna åker jag till min älskade fyrbenta vän, så ofta jag hinner och kan. Mitt ljus i livet! Hon följer mig snällt och lär sig snabbt vad mina kommandon betyder, en lättlärd liten flicka. Massor av bilder blir det på henne, vill dokumentera hela vår resa tillsammans. Det är synd att jag inte visar bilderna här med. Ska försöka bättra mig!
 
Under september månad var jag även en vecka i Spanien, Altea och Villa Gardea. Helt underbart! Jag har så mycket bilder därifrån, men har inte hunnit längre än hälften, då plugget tar min tid i stället. Men de kommer, så småningom. Allt kommer med lite längre tid i mellan, förhoppningsvis då även ett gäng bilder på min lilla, älskade Qira!
 
 

Med skräckblandad förtjusning

 
I fredags sa jag hejdå till mina kollegor. Ett snabbt, hastigt beslut gjorde att hela vardagen har vänts upp och ner. I stället för att gå till det trygga jobbet, få lön och bo kvar. Så har jag blivit antagen till en högskoleutbildning, i Eskilstuna. Det är den utbildning jag velat gå i många år, som jag pluggade ett halvår extra på gymnasiet, för att få behörighet till. Nu är det verklighet.
 
Och jag saknar min trygga vardag redan, men allt är så nytt, så det är bara att vänja sig.
Igår var jag på upprop för mitt program, Ekonomprogrammet. Idag har jag gått på första kursdagen, mera information och lite mera förvirring i hur allt ska gå. Hahah. Men skam den som ger sig!
 
Jag har ett veckoboende i Eskilstuna, så jag hyr ett rum hos en kvinna, där jag kommer bo i veckorna när det är föreläsningar. För att sedan åka hemåt, till Örbyhus över helgerna. Av det jag sett hittills av Eskilstuna, så är det vädigt fint här. Men jag hittar ingenstans och man är en aningen förvirrad, som sagt.
Hos kvinnan jag bor hos finns det ett antal djur, katt, reptiler och sköljdpadda. Men även Doris, en vacker gråjako. En bild på henne för ni med ;)
 
 

Min älskade lilla Qira

 

En konsert att minnas

 
Hur lyckligt lottad är man?! När man dagen innan en konsert i Göteborg, ringer till en vän och bara. Vi tar bilen ner, fram och tillbaka. Vilken roadtrip  de ska bli! Och hon svarar, Självklart, jag är på!
Så galet, så kul, så häftigt och så mäktigt!
 
Ed Sheeran visst hur han skulle få igång publiken, så mäktigt att vara på Ullevi med ca 60 000 andra personer och sjunga med i alla låtarna. En galen kväll att minnas, med en lika galen vän och det crazy fina vädret som bjöd på rumpsvett som hette duga på en plaststol inne på Ullevi. Detta är oförglömligt!

Ett par dagar i stugan

 
Ett par avkopplande dagar vid stugan, semster på hög nivå, så skönt!
Nu tillbaka till verkligheten och jobbet i morgon.

Gammalt med nytt

 
De tre första bilderna är fotade av Li Sjöstrand, och de två undre av Emma Tegler.
 
Innan nya lagen GDPR gick igenom gjorde jag, som många andra, ett köp på Equipe Webshop, genom att köpa ett gäng med bilder på mitt älskade hjärta i himmelen. Från Falu RS och Lurbo RK. Dessa bilder är bland de enda som finns på oss via EquipeWebshop, så ofta blev vi inte fotade på våra tävlingar. Tur att jag oftast hade någon med mig som kunde hålla min kamera!
 
Annars rullar livet på, mycket jobb - cash is KING! - och fotograferande. Så en hel del bilder får min kamera leverera, och så bra den är på det! Och jag utökade med ett till objektiv, som ni fick se i förra inlägget, några testbilder. Och som det objektivet levererar! Hade en hel fotografering med det, helt amazing vilka bilder! Så nöjd.
Alla cash som kommer in läggs så fint på hög, för att snart spenderas. Japp japp!
 
Jag har hunnit med att fylla 25 år oxå! Woop woop! Börjar alltså bli stor nu, men inte dricker jag kaffe för det... Kanske inte så vuxen som man tror. Haha!
 
Mycket längtan är det i min kropp, men som det sägs, väntar man på något bra, väntar man aldrig för länge. Men det får gärna gå liite fortare nu! För jag spricker av att inte veta!

Mitt hjärta

Foto: Sanna Svensson
 
Saknade är enorm, efter henne, efter stallet.
Och vetskapen att det kommer ta lång tid innan den lyckan kommer åter, gör livet svårt att hantera.

Hur livet fortgår

 
I två veckor har jag varit sjukskriven, på tisdag är det äntligen dags att gå tillbaka till jobbet. Längtar!
När man i 1,5 vecka har varit sängliggandes för att sedan faktiskt känna sig bättre men ändå ska ta det lugnt. Då får man abstinens. Med tanke på hur många timmar jag snittat på jobb senste månaderna så är inlåst hemma inte det roligaste alternativet. Så fram med de nyköpta ridskorna och lek med kameran. Bakade misslyckade muffins, rengjort ugnen ordentligt och kollat när pojkvännen lagat mat. Hur mycket kan man göra när man är hemma? Jo, kolla klart på en serie, orkar inte börja på en ny, läst ett par hundra sidor i en bok och sedan har datorn och bildjobb fått stå för resten av tiden.
När de nya bilderna tagit slut och ligger fint på hårddisken, då har man gått in på gamla bilder och fixat med dom i stället. Haha.
 
Men nu är det dags att börja göra saker igen, i lördags var det Högbo Ridklubb som fick sig ett besök och ett par hundra bilder följde med mig hem. På söndagen vaknar man innan klockan ringer, fett ovärt. Men inser att man hinner till Märsta för att se en vän tävla. Kvar blev man där ett par timmar oxå.
Måndag kommer att bjuda på fotografering av en väns gymnasiearbete, ska bli spännande att göra! Tisdag är det dags för jobb igen och så fortsätter det. På lördag blev det däremot en fotografering med kusin, och söndag spenderar jag eventuellt på Täby Ryttarcenter med fina dressyrponnysar framför kameran. Det återstår o se om jag tar mig dit.
 
Och jag saknar att blogga, det gör man när arkivet är bara några klick bort och man får lite feeling o börjar kolla runt i det. Inser hur mycket man sparade och förevigade för bara nåt år sedan och försöker förstå vart allt gick snett och man slutade. Kanske att jag kan börja skriva lite mera med tiden, inte direkt att jag lever under tidspress när vardagen endast består av jobb.

Saknaden

 
En av de sista bilderna på mitt älskade hjärta
Saknaden är stor, efter henne. Mitt hjärta.
Jag vaknar varje dag och undrar varför jag ska kliva upp ur sängen, kan lika väl sova ett par timmar till och sedan åka direkt till jobbet. För ledighet vet jag inte vad det är. Dagarna är likadana, undrar varför livet ska se ut såhär, jag vill så mycket mera. Men allt ligger i träda. Ingenting händer,
 
Jag tror att saker i livet händer av en anledning, att byta inriktning, flytta eller prova något nytt. Men jag förstår verkligen inte varför mitt liv ska vara utan häst, utan min Corona. Känns som att jag försöker att leva detta liv, utan Corona, men att jag inte får det att fungera. Känner mig tom, som att det fattas så mycket i livet, i min vardag. Jag saknar planeringen, strukturen och kontrasterna i mitt liv. Nu kan man inte ens klara av att vara i gallerian den tid man tänkt för att köpa de där strumpbyxorna som behövs till middagen. Det är frustrerande. När livet tar en oväntad vändning, och man kan inte göra något alls för att vända det rätt igen.
 
En dag, kanske jag har en häst igen. Men när den dagen kommer. Det vet jag inte, och det skär i hjärtat att mitt liv ska fortsätta se ut såhär, för jag trivs som bäst på hästryggen.

Livet

Jag tappar fotfästet, mer och mer, famlar i mörkret. Jag vet inte hur livet ska se ut. Verkligheten kommer ikapp mig och det gör så fruktansvärt ont. Saknaden efter Corona är så stor, att den tar över, tar ingen hänsyn om vart jag är. Tåget, bussen, hemma, jobbet. Kan inte hålla tillbaka, de bara rinner ner för mina kinder. Livet har tagit en vändning jag inte är beredd på, åt ett håll jag inte klarar av. Vet inte vad jag ska göra, säga eller ta vägen. Jag bara finns.
 
Nu, nu förstår jag vad Corona har betytt för mig, hur mycket hon har gjort att jag fungerar. Att jag klarar av alla motgångar i livet, har alltid varit tack vare Corona, för henne har jag kämpat. För henne har jag gått genom eld, korsat hav och bestigit berg. För henne har jag gjort allt, och nu finns hon inte mera, hon kan inte stötta mig i dom svårare perioderna, få mig att kämpa det där extra eller få ett leende på mina läppar när livet vänder en ryggen.
 
Jag saknar dig mitt älskade hjärta, så mycket att det gör ont, överallt. Men du behöver inte lida längre, och jag hoppas du galopperar på dom evigt gröna ängarna, fri från smärta.

Jag, på fel sida kameran

Foto: Tai | Nikon D3300 + Nikkor 18-140mm/3,5-5,6
 
En fotografering av mig, med Tai som fotograf. Ett gäng med bilder, vissa bättre än andra.
Och nu kommer en uppdatering om livet.
 
Saker börjar att falla på plats, jag extrajobbar för stunden på bästa jobbet igen! Blomsterlandet, men har fått en ny tjänst som jag börjar på inom snar framtid. Vilket kommer bli en stabilitet i livet. Så galet skönt!
Corona och jag har det lite kämpigt, men vi är på väg åt rätt håll. Det är snart dags o börja träna igen, men en skoning behövs i första hand då dom håller på att ramla av. Haha. Men de kommer den här veckan.
 
Kameran har jag åter väckt till liv, mycket roligt! Har varit ute på bland annat några hästtävlingar och även ett bröllop. Sjukt vackert bröllop! Men i och med jobb, så har jag mindre tid för kameran igen. Men det är så mycket roligare när den väl åker fram!
 
Sedan så pendlas det en hel del, fram och tillbaka. Många timmar görs för stunden på tåg och buss, men det är de värt. När nya jobbet drar igång blir det lättare med det mesta. Och jag tror det kommer bli sjukt roligt på jobbet! Det har varit många som dragit i mig angående jobb, men har nog kommit fram till vad som kommer passa mig allra bäst. Där jag får ha mycket kundbemötande men även ha många bollar i luften samtidigt, Kommer bli så roligt!

Takida

Nikon D750 + Tamron 70-200/2,8 G2
 
En sommarkväll blev det en spontan tripp in till Uppsala, sitta i stadspakren och lyssna på Takida
En av de bättre kvällarna. Lugnt, stressfritt och inga måsten.

Lunda Flygfält

Nikon D750 + Tamron 70-200/2,8 G2
 
Sitter och tar igen en massa bilder.
Dom sällsynta gångerna man åker hem till Örbyhus, så hittas det på en hel del. Typ denna gång för ett par veckor sedan. Lunda Flygfält och bilar överallt, men han som var i fokus är den lilla killen i famnen på bild nr tre. Denna helg bestod av bilar, Liam, motorcykel, vänner och trevligt sällskap!

Dopdagen för Liam

 
Gårdagen spenderades med släkt och vänner, älskade söta brorsonen Liam döptes. Själva cermonin ägde rum i Lövsta kyrka för att sedan åka till Försäters församlingshem för smörgåstårta och fika med presentöppning. Många fina presenter var det Liam fick, den lilla söta som allt kretsade runt.
 
Supergod smörgåstårta och tårtan var så fint dekorerad med små barnfötter och hans namn.
Det som fattades var en kamera, för att kunna föreviga detta underbara ögonblick. Men den är nu beställd och ska förhoppningsvis komma denna vecka! #Lycka!

Tidigare inlägg
RSS 2.0