Saknaden

 
En av de sista bilderna på mitt älskade hjärta
Saknaden är stor, efter henne. Mitt hjärta.
Jag vaknar varje dag och undrar varför jag ska kliva upp ur sängen, kan lika väl sova ett par timmar till och sedan åka direkt till jobbet. För ledighet vet jag inte vad det är. Dagarna är likadana, undrar varför livet ska se ut såhär, jag vill så mycket mera. Men allt ligger i träda. Ingenting händer,
 
Jag tror att saker i livet händer av en anledning, att byta inriktning, flytta eller prova något nytt. Men jag förstår verkligen inte varför mitt liv ska vara utan häst, utan min Corona. Känns som att jag försöker att leva detta liv, utan Corona, men att jag inte får det att fungera. Känner mig tom, som att det fattas så mycket i livet, i min vardag. Jag saknar planeringen, strukturen och kontrasterna i mitt liv. Nu kan man inte ens klara av att vara i gallerian den tid man tänkt för att köpa de där strumpbyxorna som behövs till middagen. Det är frustrerande. När livet tar en oväntad vändning, och man kan inte göra något alls för att vända det rätt igen.
 
En dag, kanske jag har en häst igen. Men när den dagen kommer. Det vet jag inte, och det skär i hjärtat att mitt liv ska fortsätta se ut såhär, för jag trivs som bäst på hästryggen.

Livet

Jag tappar fotfästet, mer och mer, famlar i mörkret. Jag vet inte hur livet ska se ut. Verkligheten kommer ikapp mig och det gör så fruktansvärt ont. Saknaden efter Corona är så stor, att den tar över, tar ingen hänsyn om vart jag är. Tåget, bussen, hemma, jobbet. Kan inte hålla tillbaka, de bara rinner ner för mina kinder. Livet har tagit en vändning jag inte är beredd på, åt ett håll jag inte klarar av. Vet inte vad jag ska göra, säga eller ta vägen. Jag bara finns.
 
Nu, nu förstår jag vad Corona har betytt för mig, hur mycket hon har gjort att jag fungerar. Att jag klarar av alla motgångar i livet, har alltid varit tack vare Corona, för henne har jag kämpat. För henne har jag gått genom eld, korsat hav och bestigit berg. För henne har jag gjort allt, och nu finns hon inte mera, hon kan inte stötta mig i dom svårare perioderna, få mig att kämpa det där extra eller få ett leende på mina läppar när livet vänder en ryggen.
 
Jag saknar dig mitt älskade hjärta, så mycket att det gör ont, överallt. Men du behöver inte lida längre, och jag hoppas du galopperar på dom evigt gröna ängarna, fri från smärta.

Vila i frid mitt älskade hjärta

 
22 juni 1997 - 3 november 2017
4 underbara år fick jag med dig, och 20 fina år har du levt på denna jord. Du har lämnat vidare ditt kött och blod, så lite av dig finns fortarande kvar i både Rayona och Leona, och tur var det. För beslutet var tvunget att tas snabbt för att slippa dra ut på ditt lidande.
 
En hälta som inte blev bra, nu under hösten, blev till slut ett besök på klinik där det konstaterades senskada. Och det sista jag vill, hjärtat, är att du ska lida, ha ont. Innan besöket pratade jag med pappa om att det kunde vara denna utgången, och vi gemesamt beslutade att det inte var ett väridgt liv för Corona. Att gå igenom en konvalescens på 1 år för att kanske bli helt återställd och aldrig mera kunna göra det hon älskar allra mest. Det lidande kan jag inte utsätta min ögonsten för.coro
 
En sista fotografering hade vi, en glad och sprallig Corona galopperade runt i kohagen med mig släpandes efter. Fantastiska bilder togs av en skicklig fotograf och jag väntar med spänning på dom bilderna. Dom sista bilderna på mitt hjärta, ni kommer få se dom när de levererats.

Öva lite hoppfoto

Nikon D750 + Nikkor 50mm/1,8
 
Passade på att träffa en massa roligt folk, och öva lite hoppfoto inför nästa års tävlingar. Min tävlingskalender är över med hästfoto för året, så nu är det träning för att komma igen till nästa år!
Men helst vill jag ut och tävla med Corona, få visa oss på banorna igen. Det var bra länge seda nu.

Vallentuna Ridklubb

Nikon D750 + Tamron 70-200/2,8 G2
 
Årets sista tävling har fotats, nu är det träning under vintern och så är jag tillbaka nästa år!

Lurbo Ridklubb

NIkon D750 + Tamron 70-200/2,8 G2

Jag, på fel sida kameran

Foto: Tai | Nikon D3300 + Nikkor 18-140mm/3,5-5,6
 
En fotografering av mig, med Tai som fotograf. Ett gäng med bilder, vissa bättre än andra.
Och nu kommer en uppdatering om livet.
 
Saker börjar att falla på plats, jag extrajobbar för stunden på bästa jobbet igen! Blomsterlandet, men har fått en ny tjänst som jag börjar på inom snar framtid. Vilket kommer bli en stabilitet i livet. Så galet skönt!
Corona och jag har det lite kämpigt, men vi är på väg åt rätt håll. Det är snart dags o börja träna igen, men en skoning behövs i första hand då dom håller på att ramla av. Haha. Men de kommer den här veckan.
 
Kameran har jag åter väckt till liv, mycket roligt! Har varit ute på bland annat några hästtävlingar och även ett bröllop. Sjukt vackert bröllop! Men i och med jobb, så har jag mindre tid för kameran igen. Men det är så mycket roligare när den väl åker fram!
 
Sedan så pendlas det en hel del, fram och tillbaka. Många timmar görs för stunden på tåg och buss, men det är de värt. När nya jobbet drar igång blir det lättare med det mesta. Och jag tror det kommer bli sjukt roligt på jobbet! Det har varit många som dragit i mig angående jobb, men har nog kommit fram till vad som kommer passa mig allra bäst. Där jag får ha mycket kundbemötande men även ha många bollar i luften samtidigt, Kommer bli så roligt!

Takida

Nikon D750 + Tamron 70-200/2,8 G2
 
En sommarkväll blev det en spontan tripp in till Uppsala, sitta i stadspakren och lyssna på Takida
En av de bättre kvällarna. Lugnt, stressfritt och inga måsten.

Ett vackert bröllop

Nikon D750 + Nikkor 50mm/1,8

Gävle Fältrittklubb

Nikon D750 + Tamron 70-200/2,8 G2

Tierps Ryttarklubb

Nikon D750 + 70-200/2,8 G2

Golden retrivern Stella

Nikon D750 + Tamron 70-200/2,8 G2

Angelika och Ebba

Nikon D750 + Tamron 70-200/2,8 G2
 
I fredags fick jag rasta av mig och kameran. Och det kändes så bra!
Några av alla bilder som fotades på träningen med Angelika och Ebba, får ni här ovanför.

Välkommen hem

Nikon D750 + Tamron 70-200/2,8 G2
 
Ett stallbyte, var precis vad min själ behövde. En så glad och lycklig Corona jag har.
Det har hänt en hel del sedan sist jag skrev något, på sistånde har jag bara lagt upp bilder. Det är mycket som rör sig i mitt huvud och det mesta börjar klarna upp, även fast det är en hel del kvar. Jag har valt att flytta hem, till Örbyhus igen. Och det är ett av de bästa valen jag gjort detta år. Det var en stor lättnad som infann sig när Corona stod i släpet bakom bilen och allt var städat och klart.
 
Nu är det nya äventyr som väntar, och jag hoppas få till motivationen att orka med. För nu börjar nästa kapitel!

Terrängträning 11 juni -17

Foto: Johanna | Nikon D750 + Tamron 70-200/2,8 G2

RSS 2.0