X-Quse Me

 
Kan inget annat än älska denna skönhet, så otroligt mysig och kärleksfull.
Bara så du vet, älskade Qira, jag kommer göra allt för dig, och lite till.
'
Hon är min lilla fotomodell, ställer alltid upp. Så det är synd att man inte alltid kan ha med sig kameran, men kanske ska ta och ändra på det, för hon är ju bedårande!
Lyckan som är inom mig går inte att beskriva, men känslan om att det blivit rätt, den är obeskrivlig!

Hon dansade in i mitt hjärta

 
Scrollande på facebook i vanlig ordning en lördag kväll. En annons på en svart häst dyker upp, och nyfikenheten slår in. Klickar mig in, ser en sån skönhet titta tillbaka på bilderna. Läser lite text, fastnar. Skriver till säljaren på messenger, ber om filmer. Dör, av hur vacker hon är och hur hon rör sig. Sedan var jag körd.
 
Efter en massa fixande så står hon i min ägo, en besiktning som hon dansade igenom utan anmärkning, åka hem och ut till nya vänner i stor fin hage. Jag är hästägare igen. Det är så overkligt, så nervös som jag varit, våndats fram och tillbaka. Bestämt och tänkt tanken att detta inte kommer gå bra. Men håller ändå fast i att hon ska bli min. Och nu står jag som ägare. Hon är min, bara, bara min. Det är så sjukt. Går inte att beskriva känslorna, för dom är många, som spretar åt alla håll, och jag känner mig hel. Jag är en i gänget igen, jag har en fot i hästvärlden igen.
 
Om jag börjar drömma, vilket jag gjort en hel del sedan jag bestämde mig för att hon skulle bli min. Så är hon min blivande stjärna, jag har investerat i min framtid. Hon gör mig hel, lycklig.
 
Detta är då X-Quse Me, aka Qira. Sto född 2017, e. Mr Vain ue. Lamborgini. Som är min bästa vän i vått och torrt, som jag kommer göra precis allt för, för hon är min.
 
Den som säger att man inte kan köpa lycka för pengar, har aldrig ägt en häst!

Gammalt med nytt

 
De tre första bilderna är fotade av Li Sjöstrand, och de två undre av Emma Tegler.
 
Innan nya lagen GDPR gick igenom gjorde jag, som många andra, ett köp på Equipe Webshop, genom att köpa ett gäng med bilder på mitt älskade hjärta i himmelen. Från Falu RS och Lurbo RK. Dessa bilder är bland de enda som finns på oss via EquipeWebshop, så ofta blev vi inte fotade på våra tävlingar. Tur att jag oftast hade någon med mig som kunde hålla min kamera!
 
Annars rullar livet på, mycket jobb - cash is KING! - och fotograferande. Så en hel del bilder får min kamera leverera, och så bra den är på det! Och jag utökade med ett till objektiv, som ni fick se i förra inlägget, några testbilder. Och som det objektivet levererar! Hade en hel fotografering med det, helt amazing vilka bilder! Så nöjd.
Alla cash som kommer in läggs så fint på hög, för att snart spenderas. Japp japp!
 
Jag har hunnit med att fylla 25 år oxå! Woop woop! Börjar alltså bli stor nu, men inte dricker jag kaffe för det... Kanske inte så vuxen som man tror. Haha!
 
Mycket längtan är det i min kropp, men som det sägs, väntar man på något bra, väntar man aldrig för länge. Men det får gärna gå liite fortare nu! För jag spricker av att inte veta!

När man måste testa nya objektivet

Nikon D750 + Tamron 85mm/1,8
 
Ett nytt objektiv har hamnat i min kameraväska. Och som jag är nöjd!
Senaste tillskottet är Tamron 85mm/1,8 Di VC USDM, och katterna Gråben och Sötis fick snällt ställa upp som modeller så man kan testa!
Kan inget annat än älska detta objektiv, älska!

Så barnsligt glad

 
Hur överlycklig kan man bli för lite kameraprylar?
På en skala 1-10, en lätt 12a.
Jag har äntligen handlat lite nya saker, bland annat ett till batteri till backup och en extra batteriladdare som kan ladda två batterier samtidigt, Hur smidigt?! Haha.
Det har även tillkommit en ny kamerarem, en IR utlösare och en sele. Min sele som troget varit med mig på så många tävlingar genom åren, gav upp i Bromma och gick sönder. Efter kanske 10 års tjänstgöring. Men jag klarar mig inte utan den, så en ny klickades hem bara några minuter efter att min gamla gått sönder.
 
Nu fattas bara nya objektiv, en Tamron 85mm/1,8 står högst på listan. Därefter vill Tamron 24-79/2,8 G2 gärna hamna i min kameraväska. De skulle kompletera mina objektiv så mycket och de skulle kännas rätt komplett. Om man nu inte vill slänga in ett Nikon 200-500/5,6 oxå, som inte heller hade suttit fel. Men drömma kan man på alla dom objektiven, kan ev ha råd med ett av dom detta år. Så det är bara att jobba vidare och prioritera!

Mitt hjärta

Foto: Sanna Svensson
 
Saknade är enorm, efter henne, efter stallet.
Och vetskapen att det kommer ta lång tid innan den lyckan kommer åter, gör livet svårt att hantera.

Täby Ryttarsällskap

Nikon D750 + Tamron 70-200/2,8 G2
 
Söndagen blev det ännu en tripp till Täby RS, men denna gång för en regional ponnydressyr. Många fina ekipage och uppvisningar!

Täby Ryttarsällskap

Nikon D750 + Tamron 70-200/2,8 G2
 
Lördagen den 24 februari bjöd på fina ritter i Täby RS ridhus, en regional dressyrtävling för häst blev fotad och alla bilder finns i Equipe webshop!

Hur livet fortgår

 
I två veckor har jag varit sjukskriven, på tisdag är det äntligen dags att gå tillbaka till jobbet. Längtar!
När man i 1,5 vecka har varit sängliggandes för att sedan faktiskt känna sig bättre men ändå ska ta det lugnt. Då får man abstinens. Med tanke på hur många timmar jag snittat på jobb senste månaderna så är inlåst hemma inte det roligaste alternativet. Så fram med de nyköpta ridskorna och lek med kameran. Bakade misslyckade muffins, rengjort ugnen ordentligt och kollat när pojkvännen lagat mat. Hur mycket kan man göra när man är hemma? Jo, kolla klart på en serie, orkar inte börja på en ny, läst ett par hundra sidor i en bok och sedan har datorn och bildjobb fått stå för resten av tiden.
När de nya bilderna tagit slut och ligger fint på hårddisken, då har man gått in på gamla bilder och fixat med dom i stället. Haha.
 
Men nu är det dags att börja göra saker igen, i lördags var det Högbo Ridklubb som fick sig ett besök och ett par hundra bilder följde med mig hem. På söndagen vaknar man innan klockan ringer, fett ovärt. Men inser att man hinner till Märsta för att se en vän tävla. Kvar blev man där ett par timmar oxå.
Måndag kommer att bjuda på fotografering av en väns gymnasiearbete, ska bli spännande att göra! Tisdag är det dags för jobb igen och så fortsätter det. På lördag blev det däremot en fotografering med kusin, och söndag spenderar jag eventuellt på Täby Ryttarcenter med fina dressyrponnysar framför kameran. Det återstår o se om jag tar mig dit.
 
Och jag saknar att blogga, det gör man när arkivet är bara några klick bort och man får lite feeling o börjar kolla runt i det. Inser hur mycket man sparade och förevigade för bara nåt år sedan och försöker förstå vart allt gick snett och man slutade. Kanske att jag kan börja skriva lite mera med tiden, inte direkt att jag lever under tidspress när vardagen endast består av jobb.

Ett besök på hästtävling

Nikon D750 + Tamron 70-200/2,8 G2
 
När man vaknar innan klockan ringer på morgonen, och bara ligger kvar o funderar på vad man ska hitta på. Kikar in på Equipe och ser hur långt tävlingen har kommit på Märsta Ridklubb, visar sig att Tove ska starta och att jag har tid på mig att ta mig dit. Pojkvännen sover vidare och jag styr bilen mot ridklubben.
Att se massor av hästar överallt, lätt snöfall med solen som skymtar bakom molnen och ett fantastiskt ridhus att fotografera i. Kan inte bli bättre! Treligt folk man känner på plats och man kan sitta på läktaren och se fina hästar samtidigt som man snackar en massa skit. Så trevligt! Väl spenderade timmar på en kall ridhusläkatare!
 
Och såklart får ni några bilder på Tove och Ligist som hoppade en 120 cm med ett retligt nedslag.

Högbo Ridklubb

Nikon D750 + Tamron 70-200/2,8 G2
 
Lördagen spenderades på Högbo Ridklubb där de hade en lokal och regional ponnyhoppning. Många otroligt fina bilder följde med mig hem och alla bilder finns på Equipe Webshop för köp!

En clinic

Nikon D750 + Tamron 70-200/2,8 G2
 
En clinic som reds i maj 2017. Snubblade över bilderna när jag fixar med hemsidan, bortglömda. Tyvärr.
Jag får inte använda bilderna på mina sociala medier, blogg är ingen social media, för er okunniga. Så detta kommer bli enda gången ni får se dessa bilder. Och det smärtar mig att jag inte får använda dom, för vissa är bara helt fantastiska, och jag tror att vissa kan vara några av de bästa bilderna jag har tagit.
Ni får njuta av att se Jonathan och hingsten Clever Hill Q 1222, för mer än detta får jag inte använda bilderna till. Nästan att man ångrar att man fotade dom när man inte får visa upp bilderna..

Erica & Mepsi

Nikon D750 + Tamron 70-200/2,8 G2

Petter & Jaco

Nikon D750 + Nikkor 50mm/1,8

Saknaden

 
En av de sista bilderna på mitt älskade hjärta
Saknaden är stor, efter henne. Mitt hjärta.
Jag vaknar varje dag och undrar varför jag ska kliva upp ur sängen, kan lika väl sova ett par timmar till och sedan åka direkt till jobbet. För ledighet vet jag inte vad det är. Dagarna är likadana, undrar varför livet ska se ut såhär, jag vill så mycket mera. Men allt ligger i träda. Ingenting händer,
 
Jag tror att saker i livet händer av en anledning, att byta inriktning, flytta eller prova något nytt. Men jag förstår verkligen inte varför mitt liv ska vara utan häst, utan min Corona. Känns som att jag försöker att leva detta liv, utan Corona, men att jag inte får det att fungera. Känner mig tom, som att det fattas så mycket i livet, i min vardag. Jag saknar planeringen, strukturen och kontrasterna i mitt liv. Nu kan man inte ens klara av att vara i gallerian den tid man tänkt för att köpa de där strumpbyxorna som behövs till middagen. Det är frustrerande. När livet tar en oväntad vändning, och man kan inte göra något alls för att vända det rätt igen.
 
En dag, kanske jag har en häst igen. Men när den dagen kommer. Det vet jag inte, och det skär i hjärtat att mitt liv ska fortsätta se ut såhär, för jag trivs som bäst på hästryggen.

RSS 2.0